Trout blog

Trout blog

Öringbloggen

- för dig som gärna presenterar flugan för en öring...

Årets sista fisketur

FlugfiskePosted by Johan Nygren 30 Dec, 2007 23:34:15

Det är ledigt och klockan ringer 6.45. Är man klok?

Kaffekokning, smörgåsbredning, hundrastning (så att familjen kan få sova vidare...), inlastning i bilen - och sedan iväg mot kusten.

Gryningen har kommit en bra bit, men i skogen som far förbi utanför fönstret är mörkret fortfarande kompakt. Och där inne står de och trycker, de illvilliga älgarna. Det är pga dem som jag kör sakta, försiktigt och förståndigt och inte kommer fram till mitt mål förrän klockan är nio.

Men väl framme känner jag mig nöjd. Solen har gått upp, men gömmer sig ovanför ett blyersgrått molnlock. Endast vid horisonten, ut mot öppet hav, skvallrar en gyllene strimma om att det finns en sol där uppe någonstans.

Blog Image

Ett snabbt ombyte till långkalsingar, fleecekalsingar, neoprenvadare samt underställ, extratröja, skjorta, fleecetröja, fiskeväst och vadarjacka kröns av en babymössa modell extralarge i fleece. Varför känner jag mig som en Michelingubbe...?

Efter tio minuters promenad är jag framme vid första stoppet. Utsidan av en liten ö, med botten av tång, sand och sten. Här och där sticker det upp större och mindre stenar. Här måste de stå!

En nybunden fluga får den äran. Rosa verkar vara ett hett tips och den baitfish jag nu knyter på har zonkervinge av rosa kanin och resten består av grågrönsilvrig STF-dubbing. Och som kronan på verket - rosasilvriga gummiben. Flugan simmar som en gud!

Blog Image

En lätt sydvästlig pålandsvind förstärker förhoppningarna ytterligare. Vadar ut och känner direkt att något inte är som det ska. Någonting mellan benen... Visserligen glömde jag, som vanligt, att tömma blåsan innan vadarna drogs på och gömdes under ett par lager kläder, men det här är något annat. Det är vått, ja visst, men kallt. Vadarjävlarna läcker! Fördelen med neoprenvadare är att de blir som ett våtvarmt omslag och trots obehaget kan jag fiska vidare utan att frysa.

Kastar på utan minsta känning. Jo, kanske förresten. Var det inte ett litet ryck där? Är det inte så att man efter ett tag börjar inbilla sig saker? Det kan ha varit fisk, men antagligen var det det inte.

Flyttar mig lite till ännu ett lovande ställe. Ingenting där heller.

Går till östra sidan av ön och hittar ett par uddar som ser giftiga ut. Men - ingenting. Jo, kanske förresten. Var det inte ett litet ryck där? Nähä...

Nu är jag rejält våt i skrevet, och när jag går iland kippar det även i vänstra kängan. Skitvadare!

Går ändå och fiskar av ännu en udde, nu lite mer i lä. Där hade jag inte ens något misstänkt ryck.

Det har blivit eftermiddag och fastän klockan bara är strax efter två börjar det skymma.

Blog Image

Jag söker mig runt ön och hittar ytterligare ett parti med stenar som sticker upp här och där. Vadar ut en bit och får bra utrymme för bakkasten. Kastar faktiskt riktigt bra! Minimal kraft och hela linan rinner som smör genom ringarna. Känns lite bättre att gå bom då, när i alla fall någonting fungerar...

Kör en varma koppen och en skinkmacka och tänker över mitt öde. Ska jag köra en stund till, eller ska jag åka hem? Självklart kör jag en stund till.

Nu är jag våt i skrevet och långt ner på benen. Vänster socka är full med vatten. Det börjar bli mörkt. Matsäcken är slut - jag packar ihop och åker hem...

Blog ImageDen här varianten hann aldrig få någon tid i vattnet. Den får vila till nästa år.

  • Comments(0)//blog.bigtrout.se/#post47